Köpingsvik var ett viktigt handelscentrum under vikingatiden. Idag är det en av turismens centrala platser. Det finns flera campingplatser och en stor välbesökt sandstrand.
Dagens Köpingsvik var ett vikingatida/tidigt hantverks- och handelsområde unikt för Ölandskusten och Kalmar län närmast en lagunhamn. Rikligt hitta material dokument kontakter särskilt i södra och sydöstra regionen av Östersjön. Det finns också en stor stenåldersboplats i området från ca 2000 f.Kr.

Köpingsvik handelsplats på Öland

Köping betyder helt enkelt handelsplats. Under vikingatiden/tidig medeltid var den råa bosättningen koncentrerad till de inre delarna av den långa, grunda, krökta viken, delvis omgiven av den höga Landborgsklippan. Anledningen var den organiserade hantverks- och handelsverksamheten som blomstrade under 1100-talet. Förutom en skyddad vik och en bra hamn låg Köpingsvik i korsningen av vägar i söder, norr och öster. Det är troligt att handelsplatsens betydelse minskade och sedan helt upphörde eftersom den grunda viken inte kunde ta emot de nya och djupare handelsfartygen.

Köpingsvik -Den unika platsen på Öland

Köpingsvik är unik på Öland och det finns ingen liknande plats vid den småländska kusten. Butikens struktur delas delvis med Birka och Helgö, men volymen var mindre. Under högmedeltiden och enligt kungaordningen riktades handeln till dagens Borgholm, men främst till Kalmar. Innan dess organiserades handeln troligen av lokala stormän som bodde i området.
Närmaste by till marknadsplatsen är Klinta, väster om marknadsplatsen och längs sluttningen av lagunviken som 1540 bestod av tolv gårdar. Alla gårdar i byn tillhörde kungen, vilket var ovanligt. Ägandet av fastigheten tyder på att det tidigt fanns statligt intresse för området, kanske redan under tidig medeltid. Kungen ägde också ett stort antal gårdar i Egby på östra sidan av ön. Kungen gav både Egby och Köpings socknar till Ivar Axelsson Tott 1472.

Köpingsvik Handelskvarter

Dom sträcker sig på båda sidor om den nuvarande vägen genom samhället och är fördelad på liknande sätt som nuvarande bostadsområde. Generellt sett påverkade det 0,1-0,3 meter tjocka kulturlagret effekterna av moderna byggnader och mer omfattande forskning gjordes först på 1970-talet.
Bland de olika hantverken fanns Sveriges äldsta ”stenindustri” i form av resterna av en avfallsfabrik. I kanten av slottet bröts lätt kalksten, som till exempel togs till länder söder om Östersjön för att bygga kyrkor.

Köpingsvik hantverk  hornmakeri

Övrigt hantverk var ben och hornmakeri järn och silver, varav det sista bland annat som silver och bronssmed. I många fall kan man hävda att smederna här hade utländska förebilder, och de framställda föremålen speglar de europeiska regioner som de kom i kontakt med. Bland fynden finns också stora mängder keramik, främst den så kallade vendianska keramik, som är keramik som tillverkas i slaviska trakter och förs av köpmän därifrån. Att varorna faktiskt bytte ägare med handeln vittnar om överflöd av hela eller skurna silvermynt.

Köpingsvik silverskatter

De flesta av dem är frisiska eller nordtyska och kan dateras till 1000-talet. Ett tiotal silverskatter hittades på kyrkogården. Bland de byggnader som hittats finns hus av olika slag och funktioner, brunnar, järnugnar och en del av en asfalterad väg. Detta är en murliknande struktur som sträcker sig längs den gamla vikingakusten. Förutom fynd och byggnader påträffades ett antal vikingatidsgravar i och runt handelsområdet.
En av de mest kända kyrkogårdarna är Tings Ene, delvis på grund av dess majestätiska läge högt i utkanten av landsbygden. Det är en mångsidig kyrkogård med ett 50-tal anläggningar. Längs vägen kan du se några av domens sju ringar och de tolv staplade stenarna. I övrigt dominerar runda stensättningar, 26-st. Dessutom finns två rektangulära stenanordningar och tre jordade block. Kyrkogården byggdes troligen innan marknadsplatsen byggdes.

Det finns inte mycket kvar av kyrkan från tidigt 1100-tal, då den revs 1805, men delar av den medeltida kyrkan finns kvar i väggarna i norra och västra sidoskepparna. Den medeltida kyrkan var en gavelkyrka och den största på Öland och större än Lunds första domkyrka,
2 meter. Teorier baserade på en källa från 1100-talet som nämner biskopssätet i Kaupinga ledde till hänvisningen till Köpinga i Öölland. Delarna av Eskilstuna och storleken på kyrka och marknadsplats visar att det var en central plats på västra Öland och ett inledande skede av stadsutveckling, vars roll övertogs av Kalmar stad lite senare. 

Köpingsvik kyrkogårdar

Köpingsvik På 1200-talet byggdes kyrkogården ut i Köping, vilket visar att platsen fortfarande behöll sin betydelse och befolkning trots handelsplatsens slut. Köping förblev länge säte för stadsdelen Slätbo. Kyrkan låg alldeles intill marknadsplatsen. Den första kyrkan, en träkyrka, byggdes troligen på platsen på initiativ av en lokal magnat som organiserade marknadsplatsen. Ett 70-tal så kallade Eskilstunakistor, eller kistplattor ristade och målade med runor. Generellt sätts de i anslutning till den svenska statens politisk-ekonomiska toppelit född i mitten av 1000-talet.
Runt Köpingsvik finns också en omfattande stenåldersboplats och en gammal marknadsplats tillhörande gropkeramikkulturen, som tillhör ung stenålder, ca 2000 f.Kr. Denna befolkningsgrupp levde främst av fiske och strandjakt. en liten del av jordbruk och avel. Pit Pottery-kulturen förekommer i ganska stora områden i Sverige och den är alltid längs kusten.
söder om kyrkan finns fortfarande ett öppet område som varit handelsplats sedan 1795. Uppgifter från 1600-talet talar om Köpings marknad och troligen är det samma område som användes då.